I går morse körde min dotter mig till torget. Kallt var det, andedräkten såg ut som rök och näsan blev röd. Solen nådde inte ännu över husen vid torget som nu var ganska ödsligt. Bara några få försäljare hade vågat slå upp sina stånd. Redan när jag närmade mig bussen (Tumppurekka eller lastbilen, vad man nu skall kalla den) såg jag människor skynda upp för trappan in i värmen. Operation Vante var i full gång!







Inne i bussen var det ändå rätt varm och utrymmet var förvånansvärt stort. Mycket folk fanns där redan halv 10 och mer kom det hela tiden. Intresset för stickning är stort!
Där fanns gamla tanter och unga kvinnor och söta små flickor. Men nästan inga män. Trots de stickande norrmännen, politikern Johan Lönnroth, skidåkaren Jon Olsson, Tony Irving från ”Let´s Dance”, Gustav V, presidenten Franklin D. Roosevelt.... så verkar den finska mannen inte riktigt nappa på denna hobby. I allra största hemlighet berättade en av mina väninnor att hennes man faktiskt virkar, han deltog i mormorsrutekampanjen, men ingen får veta. Hm...



Vi var iklädda ljusblåa marthavästar (med en av mina virkade blommor på uppslaget) för att vi skulle synnas och skilja oss från mängden. Våra finska systrar hade en skjorta sydd i samma tyg som deras ursprungliga marthaklänningar.
ÅU har mycket vänligt puffat och rapporterat om evenemanget. Den duktiga reportern t.o.m. gjorde en film om hur man stickar som finns på ÅUs hemsida. Radio Åboland, vars studio har utsikt över torget, såg vi inte röken av. Trots upprepade påstötningar. De var tydligen inte intresserade... Tummen upp för ÅU! Tummen ner för Radio Åboland!


HÄR (klicka) kan ni se Frida in action. Hon klarade det galant. Jag däremot, som satt invid Frida begrep ju inte att han filmade och att jag dessutom syntes på bild. Hups hups! Jag har nog ingen framtid som filmstjärna.... (titta själva på filmsnutten så får ni se vad jag menar :)

Precis som jag gissade kom det inte väldigt många svenskspråkiga, men de som kom blev destu gladare när vi talade svenska och delade ut mönster på svenska. Även de finskspråkiga "kunderna" verkade gilla att komma till vårt bord.  Det var tjockt med folk runt oss mest hela tiden. Varken min eller Christinas finska är tyvärr speciellt bra, men vi hjälptes åt. Kanske det var det som var spännande, att träffa finlandsvenska marthor. Många ville dessutom ha våra mönster på svenska och många ville tala svenska. Vi gav råd och visade hur man stickade Lovikka vantar. Folk ville sticka in handen våra vantar, klämma på dem och de ville ha garntips. Vårt bord blev fullt med vantar, garn, stickor, mönster...




En dam hade med sig sin lilla hund. Den var jättesöt och mycket intresserad av stickorna :)


Färdiga vantar på rad. Man FÅR sticka andra vantar än Lovikka!


Blivande stickerskor, kanske framtida marthor?


Frida och jag med våra vantar. Numera kan vi titulera oss stickexperter, i synnerhet Frida :)
Tusen tack, Frida, för trevligt sällskap hela onsdagen och även för tisdagskvällen då vi satt och filosoferade i baren till nästan midnatt :)

Trots att dagen i kampanjbussen var intensiv, men rolig, så åkte jag inte direkt hem. Jag blev hämtad av min man och så körde vi till Pargas för att höra Maria Österåker föreläsa om Kul och Ful Marknadsföring. Jag kan varmt rekommendera henne, intressant och trevlig!


(Foto: Hanna Hägglund)
NU alla igång och sticka vantar. De behövs i kylan för att hålla händerna varma. Sticka åt dig själv eller åt andra, sticka för ett välgörande ändamål! Ta kontakt med dina lokala marthor om du behöver hjälp!

Vi planerar att i Åbo starta upp ett stickcafé i samarbete med Luckan och det första tillfället är redan på tisdag den 7.2 kl. 17-19. Alla är hjärtligt välkomna!
Vi kommer till en början att koncentrera oss på att sticka vantar men så småningom hoppas vi att vi även kan ta oss ann andra stickiga problem. Dessutom är det roligt att sticka tillsammans!!