En äldre dam ringde nyss om en textildonation till Svensk-Finlands Textilarkiv och det ledde tankarna in på kvinnohantverk. Jag kom att tänka på hur lite kvinnornas handarbete egentligen uppskattas, man talar om förspilld kvinnokraft i syjuntor. Men traditionellt har syjuntor egentligen varit en fristad för kvinnorna där man fått vara i fred och ro tillsammans med väninnor. Hur lite dessa handarbeten uppskattas kan man se i deras andrahandsvärde, man kan på loppis fynda fina handbroderade dukar för en spottstyver.

Men det finns också gånger då det kvinnliga hantverket gjort en skillnad. Lovikkavanten är egentligen ett exempel på kvinnlig företagsamhet, hur en kvinna byggde upp ett företag och försörjde sin familj genom att sticka vantar. Hon omnämndes i folkbokföringen på 1930-talet som vantfabrikör.



Lovikka är en ort i norra Sverige, nära Torne älv. Där bodde i slutet av 1800-t en kvinna vid namn Erika Aittamaa. Som så många andra i Lovikka arbetade Erikas man i skogen. Familjen hade många barn och pengarna ville inte riktigt räcka till. Erika stickade på beställning t.ex. vantar. Enligt Erikas berättelse är Lovikkavantarna egentligen ett misstag. Hon skulle sticka riktigt tjocka och stadiga vantar men kunden blev missnöjd, vantarna blev så stela att kunden inte ville ha dem. Detta var år 1892.
Hon tog då vantarna tillbaka och tvättade dem flera gånger och kardade dem. Kunden blev nöjd och flera andra kom och ville köpa hennes extra varma vantar. Vantarna blev så efterfrågade att beställningarna började komma in från grannbyarna och ryktet spred sig.



Erika delade med sig av kunskapen och stickade vantar året om så mycket hon orkade. Erika avled 1952 vid 86 års ålder. På 1960-talet registrerade ortens husmodersförening Lovikkavanten som varumärke. År 2007 försattes företaget tyvärr i konkurs, mycket på grund av konkurrens från affärskedjorna Åhléns och Konsum. Affärskedjorna lät tillverka billiga vantar i Kina som de sålde under namnet Lovikkavantar. Det lilla företaget i norra Sverige hade inte råd att anställa jurister för att ta upp kampen mot kedjorna, så det gick under.



I byn Lovikka finns världens största Lovikkavante, den är 3,5 m hög (finns i Guiness rekordbok 2002). Den tillverkades 2007 till Erika Aittamaas minne. Då stickade många av byns kvinnor vantar. År 1998 fanns vanten på ett frimärke.

Det har gått 120 år sen den första Lovikkavanten och nu stickar Finlands Marthor  vantarna. Vi gör det som ett välgörenhets- och inspirationsprojekt (i samarbete med Novita och Marttaliitto). Jag tycker det är värt att komma ihåg Erika Aittamaa som räddade sin familj från fattigdom genom att delta i kampanjen och sticka värmande vantar!

Precis som Erika delar vi gärna med oss av kunskapen, mönstret till Lovikkavantar hittar du HÄR
Och behöver du mer handfast vägledning kan du kontakta dina lokala marthor eller varför inte besöka stickbussen på Åbo torg 1.2. kl. 9.30-17.30. Vi ses där!