Huvudbry under myssen

Största delen av denna dag har jag funderat på historiebruk. Hur skiljer sig etnologers bruk av historien mot historikers? Hur använder etnologer historiskt material? Säger källorna olika saker till olika discipliner? Vad är det etnologiska perspektivet?
Det etnologiska perspektivet är att se saker och ting ur kulturvetenskaplig synvinkel med människan som kulturvarelse i centrum. Och om man undersöker det förflutna, hur får man då människorna att tala till en ur källorna.... Jag håller nämligen på att skriva ett s.k. "paper" till etnologikonferensen i Bergen i sommar.


Jobbar ibland hemma med katten Ebba som sällskap. Hon har en plats på mitt överfyllda skrivbord i den s.k. skålen men ibland rinner hon bara ut ur den och då blir det trångt.

Försökte tappert tidigare i kväll följa med presidentvalsdebatten på FST. Starten tyckte jag var snudd på kaotiskt plågsamt prutthurtig. Tyvärr är Heidi långt ifrån min favoritprogramledare och hennes inlägg gjorde inte programmet bättre. Jag blev bara ännu mer förvirrad av att titta på detta. Varför Niinistö är så populär har jag egentligen svårt att förstå, han säger ju ingenting! Kanske Bernard Baruch hade rätt när han sa "Vote for the man who promises the least; he'll be the least disappointing"
Det är klart att det blev debatt när de mest motsatta kandidaterna sattes parvis. Jag skulle ha uppskattat mycket mer att höra sådana som ligger rätt nära varandra diskutera. Det skulle ha varit mycket intressantare och mer klargörande att höra tex Soini och Väyrynen eller Biaudet och Haavisto. Kan genast nu erkänna att Paavo Väyrynens självgoda person inte är min favorit. Det tog nästan priset när vi kom till valet av hans favoritsång, han ser som sin mission att rädda planeten....
Vem var då bäst i valdebatten? Jag har väldigt svårt att säga något, tyckte att det var ganska jämntjockt. På Yles sidor kan jag läsa att Paavo A och Pekka klarade sig bäst. Hittade där också en rätt komisk valblogg  och där kan också du rösta på kvällens favorit.


Vår kanin Mini följde ivrigt med debatten på TV. Ställvis var hennes skuttande fram och tillbaka på mattan mycket intressantare :)

Jag har också stickat. En röd mössa blev klar i går. Själv är jag mycket nöjd men min familj tycker den mest liknar en tomteluva. Den är i alla fall skön att använda. Har prövat den ute i dag.


Mössa eller tomteluva?

Jag hittade modellen på nätet, det är en s.k. Åremössa. Garnet var lustigt att sticka med eftersom tjockleken på tråden varierar från grovt till väldigt tunnt. Garnet heter Hjertegarn Milano och här i Åbo säljs det av Sylvi Salonen.
Mönstret var väldigt enkelt. Stickor nr 10 var rekommendationen men jag tyckte det blev för löst, jag använde nr 8. Ett nystan Hjertegarn räcker precis till en mössa.
För mössan lägger man upp 38 maskor och stickar en rät, en avig tills arbetet räcker runt huvudet. Sedan avmaskar man löst och syr ihop uppläggningskanten med avmaskningskanten. Till sist snörper man ihop toppen av mössan. Klar!



Det är bara att jobba vidare....
Publicerad 10.01.2012 kl. 23:58

Trettondagsmys med tossor

Jag gillar julens helgdagar. Det är mysigt att tossa på hemma och njuta av julgranens glitter och alla ljus i fönstret och tända dito på bordet. Tyvärr vill det bli allt för mycket god mat, det blir att ta nya tag med motionen nästa vecka :)
Trettondagen firade vi med att steka blinier. Kollade lite recept på nätet och läste samtidigt att blinier åts för att fira vinterns slut och solens återkomst. Lite ironiskt var att den första egentliga snön kom samtidigt, i går på trettondagen.
Vår katt Ebba gillade inte snön, hon har knappt varit ute på hela dagen. Hon har flyttat in i duschrummet där golvet är varmt och skönt.


Som tilltugg till blinierna hade vi sikrom med lök och smetanagrädde samt rökt renkött med lök, smetanagrädde, stekta champinjoner, tomat- och gurkbitar. Gott!

Trettondagen är ju för övrigt en intressant högtid som lär vara äldre än själva julen. I Spanien delas gåvor ut på trettondagen. Vi firar minnet av de tre vise männen. Förr firade man dagen med upptåg, spektakel och fester. Enligt folktron var det också på trettondagen de döda, som varit på besök över julhelgen, skulle återvända till sina gravar. Hoppas ingen blev kvar. Fast om vi hade någon på besök så var det nog bara vänliga själar som inte gjorde mycket väsen av sig.

Jag har ägnat lite tid åt städning i hyllor och lådor. Då hittade jag en hel del bortglömda mönstertidningar. När det gått tillräckligt lång tid blir vissa saker moderna igen medan andra modeller är bara hopplöst ute. Har ni märkt det? Dessutom får man många glada skratt åt gamla mönster :)



Jag hittade ett väldigt enkelt mönster på en stickad tossa. Den passar bra om man vill bli av med lite restgarner. Tossan består av  8 st rätstickade fyrkanter som sedan sys ihop. Tossans längd är diagonalen av två fyrkanter. Storleksförslag:
Babystorlek: 4x4 cm rutor
Barn: 6x6 cm
Dam: 8x8 cm
Herr: 10x10 cm
Sticka först en provlapp och räkna ut hur många maskor du behöver.
Sticka 6 fyrkanter efter varandra. plocka därefter upp maskor för skaft (A) och sidofyrkant (D).
Hopsyendet krävde en del huvudbry men jag hoppas att bilden kan vara till hjälp.
Ett skojigt och snabbt handarbete, trevlig som gåva eller att ha hemma som gästtossor. Har man lite kalla golv känner sig gästen extra välkommen om man har en korg vid entrén med sockor och mjuka tossor att välja mellan.

Att ha tid för handarbete hör till den mörka årstidens fröjder!

Publicerad 07.01.2012 kl. 23:49

Efter nyårsfirandet....

Det var ett mysigt nyår hemma hos oss. Vi åt revbensspjäll och öppnade skumppaflaskor i god tid före midnatt. Raketerna beundrade vi genom fönstret, det var rätt livat i parken invid vårt hus. Såg en raket som åkte längs med pulkabacken i stället för upp i luften. Tack och lov hände det inget här men jag läste i tidningen att över tio personer har fått sina ögon skadade detta nyår. Och finkan i Åbo blev fullsatt. Tråkigt!


Tog mig en promenad i parken i dag. Smältvattnet rann smått ner för backen, vi fick en cm snö i går och det är nästan borta i dag. Nyårsfirandet är fortfarande fullt synligt. Överallt. Inte fullt så festligt och roligt längre.


Soldaten har tydligt blivit slagen av en fjäril.


I krigets hetta mellan champagnekorkar och raketer har denna soldat gått itu.


En kvarglömd stridsvagn?


Slagfältet!


Vem städar??


Nästan rätt, bara en liten ansträngning till och det skulle ha varit i roskisen


Inte är det bättre på mer helig mark... här är en bild jag tog för några år sedan i skogen invid en liten gravgård på landet. Massor av begravningsljus dumpade över kanten.

Trots detta ser jag framemot det nya året. Varje år börjar med nya möjligheter - det gäller bara att fånga in dem. Gott Nytt År!
Publicerad 03.01.2012 kl. 16:54

En titt i JULfönstret

Är så imponerad av staden Kristinestads advetskalender fast jag inte ens sett den på riktigt. Jag har bara sett på andras bilder. Varje dag under advent öppnades det nämligen ett nytt fönster i staden. Både privatpersoner och institutioner deltog. Så roligt det måste ha varit, hela staden blev en levande julkalender! Jag hoppas att de ordnar det på nytt nästa år och då skall jag vara på plats :)
Närbild gorde ett tv-inslag, det kan du se här (se gärna inslaget till slut, då får du en glimt av julgubbarna i Åbo)
Dessutom finns det fina bilder på flera bloggar, jag rekommenderar varmt att du tittar in på Hannas virrvarr och Jul i sjöstaden.

Själv tycker jag också om att pynta i mina fönster. På jobbet ser det ut så här:

(är glad över min orkidé som snart börjar blomma)

Även i Sideby låter vi elljusstaken lysa i svärföräldrarnas tomma hus som ligger mer mitt i byn än vår sommarstuga. Tanken är att det är trevligare för förbipasserande med ett litet ljus än ett mörkt hus.

Från Österbotten kommer också en av mina favorit fönsterljusdekoration, Julkorset (eller Tomaskorset). I södra Österbotten lyser de högt över slättens hustak och är otroligt vackra. Jag som bor i Åbo får lov att nöja mig med en bordsmodell, men den är ändå rätt fin och påminner mig om mina hemtrakter.

Årets finaste juldekoration för mig är Åbo slott som min gulliga son i år gjorde belysningen till. Nu lyser det i vårt trappfönster:

Slottet är köpt av en lokal keramiker på julmarknade på Stortorget här i Åbo. Hon har också gjort tomtarna (tyvärr minns jag inte hennes namn). Och JA, tomtegubben bor på Åbo Slott

Så här hemma hos oss. Trevlig fortsättning på julfirandet och en festlig avslutning på året önskar jag er alla!
Publicerad 30.12.2011 kl. 18:57

en GOD JUL-hälsning

Redan förra julen började jag tycka att det kändes fånigt att sätta ner pengar och tid på att skriva julkort. Det var varje år lika stressigt och trots att jag hade planerat sända en mer personlig hälsning till alla vänner och släktingar blev det varje gång så brått att det bara rafsades ner något på ett köpt julkort. Även där var jag ute i sista minuten och fick ta vad som fanns kvar.
Kanske jag borde organisera och planera bättre... i god tid!

Men i fjol bestämde jag mig för att alla de pengar som går till kort och porto i stället doneras till ett välgörande ändamål. Så gjorde vi även i år. Vi sänder endast elektroniska julkort med en liten hälsning från familjen och ett trevligt foto. Det känns mer meningsfullt och pengarna går till ett bättre ändamål.

Jag önskar er alla en FRÖJDEFULL JUL !!

Publicerad 24.12.2011 kl. 15:16

Kvinnokraft

Det är härligt och inspirerande att läsa om kvinnokraft! Jag har bläddrat igenom Kvinnoorganisationernas Centralförbunds utställningspublikation 100 år av kvinnors liv och gärningar. En variant av den går att ladda ner som pdf (klicka här). Utställningen pågår just nu på Åbo Stadsbibliotek. Jag har via dessa bekantat mig närmare med Minna Canth, Maikki Friberg, Helmi Tegengren och naturligtvis Marthas moder Lucina Hagman. Hon var också ordförande för Finska Kvinnoförbundet och riksdagsledamot.


Är detta sinnebilden för den finska kvinnan (t.v.)? Finlands mö Suomineito är en typisk produkt från den nationalromantiska epoken. Hon har numera jobb som pr-flicka för finländska produkter och är något av en kändis även utomlands. Hon påstås representera den finländska kvinnans äkthet, ärlighet och livskraft. Min dotter, Suomineito med Attityd, (t.h.) i en bild tagen av hennes moster (Hanna Hägglund som tog fantastiska studentbilder :)

Jag tycker att vi gott kan känna oss stolta som finländska kvinnor. Som första land i Europa fick kvinnorna rösträtt redan 1906. År 1919 fick vi grunda affärsföretag utan tillstånd av äkta make, 1926 första kvinnliga ministern, 1930 också som gifta blev vi fullt myndiga, 1957 även kvinnor fick folkpension, 1963 samma lön som en man när vi har innehar samma tjänst, 1995 fick vi inte misshandlas eller våldtas i äktenskapet, 2000 fick vi den första kvinnliga presidenten... men emellanåt funderar man hur det dröjde så länge med vissa saker som borde varit självklara och trots alla dessa förbättringar är kvinnans euro fortfarande bara 85 cent. Vi behöver fortfarande starka kvinnor som driver våra ärenden.



Jag vill ännu lyfta fram en kvinna ur historien och en ur dagens värld.
För en vecka sedan disputerade en av mina kolleger och marthavänner, Mia Åkerfelt, för doktorsgraden. Det är många år av idogt arbete som ligger bakom hennes avhandling. Trots detta är Mia mycket aktiv i Åbo Marthaförening och sitter både i föreningens styrelse och i distriktets samt leder vår ungmarthakrets. Mia var också den som tog initiativ till en egen distriktsträff för unga marthor eftersom hon lade märke till att tröskeln kändes hög för många unga kvinnor till de mer traditionella träffarna.


Är du intresserad av att köpa För fremlingarnes trefnad så borde några exemplar finnas hos Akademiska bokhandeln (Åbo) och i Mariehams bokaffärer. Du kan också vända dig direkt till författaren.

Mias avhandling handlar om en föregångare i byggbranschen, åländskan Hilda Hongell (1867-1952). Hilda blev den första kvinnliga byggmästaren i Finland med något så ovanligt som en självständig karriär.  Hon ritade ett hundratal ritningar till byggnader i Mariehamn under den blomstrande badortsepoken. Du kan läsa mer om Hilda här och om avhandlingen här.

Kanske även du som jag planerar att ägna dig åt  julförberedelser detta veckoslut. Jag tänker städa och organisera hemma samt även julpynta. Det har jag inte riktigt hunnit med ännu. Ha en skön helg!


Ps. Visste du att jultomtens renar antagligen är honor...? Enligt Alaska viltdepartement så har både hon och han renarna horn. Hanarna tappar sina horn sent november medan honorna behåller sina till våren. Citerar: "we should have known this, only women would be able to drag a fat man in a velvet suit all around the world in one night and not get lost...." :) :)

Publicerad 16.12.2011 kl. 14:17

Laga själv eller beställa hem julmaten??

Denna dag började med att vi (familjen) sjungande väckte dottern i huset. Hon fyllde år. Efter uppvaktningen stressade jag iväg för att delta i radio Åbolands morgonsändning. De ringde mig i går. Naturligtvis ställer jag upp som Marthaordförande och uttalar mig om julmat. Även om jag inte gillar direktsändning och efteråt när jag lyssnar på mina svar och hör min röst tycker jag att det låter fånigt. På sju minuter, som man dessutom delar med två andra hinner man säga förvånansvärt lite. Om du vill lyssna på sändningen klicka här.
(Lite kul var det dessutom att min man deltog i radiosändningen i går... titta här :)


Vårt julbord (smörgåsbordet på bild, efter det kommer skinkan och lådorna) är av det mer traditionella slaget (bilden från 2007)

Radioreportern hade snappat upp den nyaste julmatstrenden, allt fler vill beställa hem färdiglagad mat av en cateringfirma. Krögaren som deltog i sändningen erbjuder ett paket för sex personer innehållande 3 olika lådor, julsenap, sillsallad (rosolli) antagligen utan sill, leverpastej, enbärsströmming, gravad lax, skärgårdsbröd, äppelsaft (hoppas jag fick med allt) för 40€. Mot extra betalning får man skinka mm. Krögaren berättade att hans firma redan har beställning på ca 250 paket och att nästan alla som beställt vill ha skinkan levererad mot extra kostnad. De har inte ens annonserat i lokala pressen eller funnit det nödvändigt att på sin hemsida berätta om sitt julerbjudande. De har redan sålt mer än vad de planerade.

Som martha håller jag trots detta på hemlagad julmat. En del av min familjs julglädje finns i den egenhändigt gjorda maten. Men jag har stor förståelse för att man, i synnerhet i år med så få lediga dagar, vill prioritera annat än matlagning. Kanske tiden inte räcker till för alla julförberedelser. Jag hoppas att det då blir mer tid över för umgänge och vila.

Men om man planerar och organiserar så kan man laga en hel del julmat på förhand. Till exempel lådorna och köttbullarna går utmärkt att frysa. Ingredienserna är inte dyra i uppköp och när man köper själv så kan man välja ekologiska och närproducerade råvaror. Julmaten är heller inte svår att tillaga, det kräver bara lite tid. Dessutom om man lagar maten tillsammans så är det ett sätt att umgås och ha roligt och i min familj har vi väldigt mysigt när vi trängs i köket och förbereder julmaten. Många av recepten vi använder är tagna ur Marthas kokbok. Vi gör så mycket mat på förhand att vi inte behöver ägna oss åt matlagning så länge som julhelgen varar. På så sätt får vi mer tid att umgås, koppla av och göra andra saker. Som tex sticka julekulor. När jag i dag promenerade förbi julgranen vid Domkyrkan såg jag att någon hängt upp en kula i granen. Vilken skojig idé, kanske jag också skall föra en av mina dit. Detta går kanske att jämföra med den stickade graffitin som har förekommit kring stolpar och annat. Det är den enda sortens graffiti jag gillar :)





Planerade i dag att få min systers vantar klara men... Vantar är definitivt inte min grej. Av olika orsaker hamnar jag gång på gång att ta upp arbetet och pröva på nytt. De blir antingen för små, för stora, för långa eller som här nu senast då jag upptäckte, när vanten nästan var klar, att jag glömt hålet för tummen. Harmligt!! Men jag stickar tålmodigt vidare och hoppas det till slut blir bra :)

Publicerad 14.12.2011 kl. 23:55

Julekul(or)

Tänk vad det är roligt att handarbeta efter en tids påtvingad paus. Den opererade handen har läkt fint, knappt så att ärret synns mera.Till och med de halvfärdiga yllesockorna vars färgsättning inte blev så lyckad är nu klara efter att de ”hängt” i stickpåsen sedan förra vintern. Efter att ha på nyheterna sett norrmännen Arne&Carlos stickade julkulor blev jag väldigt inspirerad. Jag har redan stickat flera stycken. Problemet är bara att jag inte egentligen vet vad jag skall göra med dem. Jag vill inte hänga dem i granen, kanske jag bara lägger dem i en korg och klämmer på dem. Roligt är det i alla fall att hitta på mönster. På nätet hittar man också rätt många modeller.


I Arne&Carlos trevliga bok finns tydliga beskrivningar och många fina bilder. De som vill testa årets roliga julsticktrend kan tex pröva denna enkla variant av mönstret:

Lägg upp 3 maskor på varje sticka (4 stickor)
Sticka ett varv med räta maskor.
På följande varv stickar du 2 maskor, och ökar med en maska på alla stickor
Sticka ett varv räta maskor
Sedan ökar man efter att ha stickat första å före man stickar sista maskan på varje sticka, så ett varv vanligt igen, så ökar man på samma sätt tills man har 16 maskor på alla stickor.
Sticka sedan 12 varv helt vanligt.
Dra ihop på samma sätt som du ökade. När du nästan tagit ihop helt så fyll bollen.

Möstret på bilden är för en sticka. Upprepa det på varje strumpsticka

Om man som jag har en mängd restgarn av Novitas 7 bröder ger detta mönster en rätt stor boll. För stor i mitt tycke. Jag gjorde om mönstret så att jag lägger upp tre maskor/sticka (strumpstickor nr4) och stickar ett varv rätt. På andra varvet ökar jag med två (efter första maskan och före sista maskan på varje sticka). Tredje varvet vanligt med räta maskor. Fjärde ökar jag igen med två/sticka o.s.v. tills jag har 13 maskor /sticka. Sedan 10-11 varv med bara rätstickning. Efter det följer avmaskningen, minska två maskor/sticka (sticka första maskan, lyft den andra, sticka tredje och dra den andra över den tredje. Sticka vanligt. Före den sista maskan på stickan stickar man ihop de två nästsista). Följande varv som vanligt med räta maskor, sedan ett varv med avmaskning o.s.v. tills bara tre maskor återstår. Avmaska tills bara en maska återstår och med hjälp av den virkar du luftmaskor i så stor ögla du önskar, fäst i arbetet, fäst tråden och sy ihop. I kulans botten borde du nu ha ett hål där du kan stoppa in fyllningen. Jag återanvände fibrer från en gammal kudde. Sy ihop och fäst garnet. Kulan är klar.


Notera att de flesta figurmönster du finner på nätet är tänkta för 16maskor/sticka, så har du ett färre antal måste du förminska mönstren. Men det är väldigt lätt att hitta på egna. I går kväll stickade jag en Angry Bird efter en bild som modell. Den blev ganska rolig tycker jag, så rolig att min väninna t.o.m. sände fotot till ”the Mighty Eagle” :)


I dag är det dessutom den populära spelfågelns två-årsdag. Happy Birdday!

Men nu borde jag överföra stickingsivern på de julklappar jag ännu tänkt få klara, bl.a. så har min syster önskat sig torgvantar. Trevliga stickningsstunder önskar jag till er alla, att sticka är både trendigt och avkopplande!


 

Publicerad 11.12.2011 kl. 23:24

Självständigt pyssel

Vi passade på att ta långhelg på stugan i Sideby senaste veckoslut. Trots att jag hade datorn med kändes det plötsligt skönt att inte plocka fram den, inte ens för att kolla vad som var på gång på facebooken... Jag tjuvstartade dessutom helgen tidigare genom att redan på torsdag, tillsammans med mellersta sonen, åka iväg. Han hade ledigt från Dragsvik. Resten av gänget kom först på fredag.


När vi kom fram var det eländigt väder. Det regnade och stormade. Nästan som idag. Inomhus fick vi snabbt upp värmen och kunde mysa i blåa soffan med några bra filmer medan brasan sprakade. Följande dag blåste det fortfarande rätt mycket men trots det var det skönt att promenera längs stranden och njuta av vinden och vågorna.


Vi hade några viktiga saker att uträtta före vinterns ankomst. Dasset skulle tömmas och sista veden skulle sågas och radas in under tak. Vi märkte dessutom att det blivit kvar lite potatis i landet och dem tog vi upp. De var fina och goda, inte illa med nyupptagen potatis i december! Jag hittade dessutom två ämbar med påskens kvarglömda narcisser under en bänk. Till min stora överraskning så såg de ut att leva och må bra, lökarna hade t.o.m. börjat växa. Jag grävde snabbt några hål vid ändan av gräsmattan och lade ner lökarna där. Hoppas att de kommer upp till våren. Hittills har det lyckats rätt bra att återanvända de krukblommor jag haft inne under påsken. Man bara låter dem vissna ner, särar lite på lökarna och gräver ner dem i trädgården på ca 15 cm djup. Men gärna tidigare under hösten, vänta inte till december.


Strandbastu som väntar på varmare tider     

Tillsammans med min mor gjorde vi fina dörrkransar. Hon hade tidigare gjort själv och det var verkligen inte svårt. Det var riktigt roligt att samla material i skogen till kransarna. Enriset tog jag från vägkanten där buskarna spretade och skymde sikten, bra att putsa bort lite. Lingonriset var finast på lite våtare skuggiga platser där det växt sig långt i mossan. Dessutom passade jag på att ta lite granris att sätta i mina stora krukor vid ytterdörren, enkel och snygg vinterdekoration tycker jag.


Till kransarna utgick vi från en lite tjockare metalltråd som vi böjde till en cirkel i lämpligt storlek. Sedan klippte vi passliga knippen av riset och virade fast dem med en tunnare metalltråd på rulle. Det går åt överraskade mycket material om man vill ha en större och kraftigare krans. Längst ner på lingonkransen gjorde jag ett litet bo av vitmossa där jag placerade två tomtar och några miniflugsvampar. Kring några av lingonkvistarna virade jag fuskbär som jag fann i mitt pysselförråd. Även tomtarna och svamparna kommer därifrån, dem har jag fått med någon julblomma för flera år sen. Den som spar han har...

Kring kransen av enris virade jag ett rött band. Egentligen hade jag tänkt ge den till min syster men hon hade redan fått en av sin svärmor. Jag hängde den nu i stället på garagedörren och lingonkransen på vår röda ytterdörr. Det blev riktigt snyggt och julfint tycker jag!

På självständighetsdagen grillade vi antagligen säsongens sista biffar. Kvällen innan hade vi samlats hela familjen för att äta hummer (det är inte så ofta vi är samlade alla fem numera) och av skalen kokade vi en delikat hummersoppa som nu blev vår förrätt. Mätta och nöjda kunde sedan de av oss som var intresserade av klänningskavalkaden på presidentbalen slå sig ner framför tv:n. Jag kommer att behöva en ny långklänning i vår så jag följde noggrant med allt som svepte förbi.


Publicerad 09.12.2011 kl. 12:20

En månad kvar till jul...

Finlands vackraste julgran finns naturligtvis i julstaden Åbo, utanför Domkyrkan.



Årets gran är 24m hög och kommer från Nousis. Dens 800 lampor kommer att tändas på lördag kväll och de får lysa till tjugondag Knut. Granens glödlampor är numera ersatta med lysdioder. De är betydligt energisnålare.
Traditionen inleddes år 1900 på initiativ av stadsborna och man samlade ihop pengar till ljusen. Det var den första offentliga utomhusgranen i vårt land med elektriska ljus, enligt vissa källor t.o.m. den första i Europa.



På helgen inleds också julmarknaderna på Gamla Stortorget i Åbo.
Julmarknad ordnas även på andra orter i Åboland bl.a. i Västanfjärd (26.11) och i Pargas (10.12) där även ortens marthor medverkar.

Nu är det alltså en månad kvar till jul. Dags att börja stressa? NEJ !


Seriestrip från http://hokus-pokus.se/198.html
Publicerad 23.11.2011 kl. 23:38

Sockerbomben !!

Socker är farligt och beroendeframkallande har man konstaterat. Det är den enda smaken som vi gillar ända från födseln. Smaken bejakar barnet inom oss. Och det är ju SÅ GOTT !!

 

Men vad händer - jo, den goda maten gör att vi tappar kontrollen. Ju mer mat som finns tillgänglig desto mer äter vi. Därför har industrin gjort hypergod mat tillgänglig överallt. Reklamaffischer på vägen till jobbet, doften av nybakt i butiken, godis på postkontoret.... Hos var femte människa blir suget för stort och när sötsuget riktigt sätter in åker de bra matvanorna på undantag. Socker är milt beroendeframkallande och sätter vi sedan till fett, salt, andra smaker, färg, doft, en behaglig känsla i munnen och positiva minnen blir maten god, lättuggad, lättsvald och alldeles, alldeles oemotståndlig.  För vi är stenåldersmänniskor inställda på hunger som lever mitt i en ständigt pågående matkarneval, enligt David Kessler (The end of overeating)



Flera processer i hjärnan styr suget. Endorfiner (vårt eget morfin) ger oss belöning och får oss att fortsätta äta när vi väl har börjat. Dopamin (vårt eget hormon), får oss att reagera på matsignaler i vår omgivning. Smakminnen väcks till liv och får oss att omedvetet välja en väg som leder förbi en kiosk som säljer choklad eller munkar. Ofta står vi sedan där med godsaken i handen på eftermiddagen eller kvällen när vi pustar ut efter en jobbig dag.

Enligt undersökningar äter vi 13 kg godis per person och år. Dessutom finns socker i en mängd andra maträtter och drycker. I Sverige har man gjort undersökningar och kommit fram till att 4-åringarna får 14 % av sin energi från socker (borde vara högst 10%). Man ser ju på barnen hur speedade de blir av för mycket sött. Det har t.o.m. börjat höras rykten om att det söta är orsaken till att vi har så många barn med bokstavskombinationer i dag. Bitten Jonsson som i Sverige behandlar sockeröverkänsliga personer hävdar att de viktigaste faktorer bakom den trötthet, håglöshet och utbrändhet som vi ser i samhället i dag beror på överkänslighet mot socker. Kanske har hon rätt för vi har börjat acceptera talesätt ”man blir vad man äter”.



Dåliga levnadsvanor anses svara för en femtedel av den samlade sjukdomsbördan i Sverige. Kostnaderna skenar iväg. – Alldeles för länge har vi ätit som grovarbetare i det här landet trots att de flesta av oss på sin höjd vänder på papper, säger socialministern. Den svenska socialstyrelsen har börjat inse att något måste göras och man satsar på rådgivning och styr resurser till förebyggande vård. Vad gör vi i Finland?? Kostexpert, professor Mikael Fogelholm, vill i alla fall försöka förändra näringsrekommendationerna.

Som vanligt har vi inte riktigt vaknat ännu. Vi stoppar huvudet i busken. Vi tillåter ytterligare ett sötningsmedel, Stevia, utan att riktigt veta vad som händer när man äter det i flera år. Överinspektören på livsmedelsverket verkar inte helt övertygad. Food and Drug administration (USA) tror att begränsad användning är säker men de är inte övertygade om att stevia är tryggt att äta regelbundet varje dag under flera år. Den kanske minskar reproduktionsförmågan och möjligen kan det orsaka cancer. Den som (över)lever får se!

 

Här i Åbo svenska Marthadistrikt har vi i alla fall gjort ett försök att lyfta fram sockerberoendet som problem för hälsan. Vi har inbjudit Bitten Jonsson från Sverige, addictionspecialist och kursdragare, att föreläsa för oss på torsdag 24.11. kl.19 i Åbo Akademis utrymmen (Arken, aud. Armfelt, Fabriksg.2)


Publicerad 20.11.2011 kl. 21:50

I ljust minne bevarad

Begravning i dag av kär vän. Det blev en mycket personlig tillställning som präglades av hans fantastiska familj och vänner.
Jag tror att han gladde sig åt minnesstunden, den var inte som de brukar vara. Men så var han var heller ingen en dussinmänniska.
Vi var på Kåren. Redan där väcktes starka minnen till liv från ungdomsåren. Han jobbade där under hela studietiden som "portsare".
Det bjöds på mat, spelades musik och det var nästan som förr. Jag tror att han var med oss, ibland oss och lyssnade på allt som sades. Han skulle säkert ha uppskattat bändet som spelade, för tre dagar innan han avled lyssnade han till Kaikukasti (en relativt ny grupp från Åbo) och uttalade sitt gillande.
Vi fick se ett fantastiskt bildspel som hans barn hade satt ihop om sin far. Mycket kärlek!

Vila i frid Björn!

Publicerad 18.11.2011 kl. 22:58

Sparsamhetens Akademi

Sparsamhet är en dygd - men bland blir det lite väl mycket av det hela....



Insamlingen av medel till Åbo Akademi gick över förväntan, läste vi nyss i tidningen. Alla kände sig nöjda och glada. Nästa rubrik: Humanistiska fakulteten vid ÅA illa ute. Avlagda examina är för få, pengarna räcker inte till och det skall sparas. Vad händer, jo man drar ner på den undervisande personalen. Visste du att det redan nu vid våra universitet finns mer administrativ personal än undervisande dito? Och byråkraternas antal ökar hela tiden.
Men framgången vid ett ämne mäts inte i hur många nya omorganisationer byråkraterna klarar av att hitta på ett år eller hur mycket papper/infofiler som fylls i. Utan i hur många utexaminerade magistrar och doktorer man får per år, och i hur många artiklar forskarna har producerat.

Av en slump är det Litteraturvetenskapen som nu drabbas mest. Alla de andra ämnena håller sig undan och hoppas på att sökarljuset inte skall träffa dem. Det spelade ingen roll att de (littvet) uppfyllt kraven med råge och nått målsättningen varje år. Det som avgjorde deras öde var att ämneslektorn gick i pension och därför var det ett ypperligt tillfälle att spara in den lönen, dvs tjänsten kommer inte att besättas. Undervisningen i litteraturvetenskap får klara sig med två och en halv lärare. Snart vågar ingen samvetsgrann person gå i pension, eftersom studenterna, kollegerna och ämnet blir lidande!

     

Om ämnet skall nå målen, dvs utexaminera magistrar och doktorer, behövs det undervisande och handledande personal. Personal som är överöst med arbete orkar inte vara inspirerande så speciellt länge. Minskar antalet utexaminerade, minskar de medel som ämnet får. Med minskade resurser, minskar antalet utexaminerade osv mitt i allt råkar hela ämnet i gungning, det dras in.
Undervisningen sker i allt större grupper, blir allt mer opersonlig. Språk som språk, kulturämnen, allt samma. Varför inte slå ihop alla humanistiska ämnen? Samtidigt som hela Svenskfinland blir en och samma kommun. Tänk vad vi sparar....

ÅA skall erbjuda en god utbildning på svenska, men hur? Vi sparar oss till döds! Det tror jag i slutändan blir verkligen dyrt

   

Snapsvisan om glada studenten Hjalmar Linder, diktad av hans vänner i slutet av 1800-talet:
Hjalmar Linder var en man
fri, fra, var en man
Åttitusen hade han
fri, fra, hade han
Röd och vit som mjölk och bär
fri, fra, mjölk och bär
var han glad som ungdom plär
fri, fra, ungdom plär....
For till Monaco till slut
och slog sista trumfen ut
Lyckan var ej honom huld
han kom till Wallin i skuld...


Då när det fortfarande fanns ett studieliv



Publicerad 17.11.2011 kl. 23:53

Matkultur(broschyr) i Labbnäs

I natt fick jag hem min dotter. Hon hade varit med väninnan på första egna utomlandsresan, de var till Berlin. Den som var mest nervös var antagligen jag. Och det är skönt att ha henne välbehållen hemma igen.
I dag var det en helt normal arbetsdag. Jag valde att jobba hemma eftersom jag mest skulle läsa, jag hade en artikel att gå igenom. Hemma är för det mesta lugnare än på Akademin, där är hela tiden liv och rörelse. Skönt att ha förmånen att kunna välja!

På eftermiddagen begav jag mig till Kimitoön eftersom jag var inbjuden att delta i Matkulturdagen på Labbnäs semesterhem. Jag blir alltid lika glad när jag får åka ut och träffa marthor. Tyvärr är jag den sanna tidsoptimisten så jag tror alltid att jag skall hinna med en hel massa på nolltid. Även denna gång blev starten lite försenad så jag fick stressa iväg längs motorvägen.
Väl framme berättade Frida och Lissu från Marthaförbundet vad som är på gång och vi fick även höra om allt det arbete som ligger bakom årets matkulturbroschyr. Man borde egentligen få möjlighet att besöka alla de spännande ställen som presenteras i broschyren. Göra en matresa genom Svenskfinland!


Härliga bilder i årets matkulturbroschyr Rena Råvaror!

Jag har inte ännu hunnit pröva något av recepten, ja förutom älgkalops. Det lagar vi rätt ofta. Tror att det vi kommer att pröva hemma hos oss är någon av bakelserna. Och definitivt lammrecepten. Och den ugnsbakade gösen. Och...
Vi blev naturligtvis serverade av den goda Labbnäsmaten, vi fick paj med sallad. Äppelkaka med kinuskisås och två sorters småbröd. Jag smakade naturligtvis på allt!



Tyvärr var den goda maten utdukad när jag kom på att ta en bild av bordet



Vacker soppterrin, ur den kunde man tex servera potatis- och blomkålssoppa (recept i matkulturbroschyren)



Många intresserade marthor blev inspirerade av Frida och Lissus berättelser om broschyren!
Publicerad 15.11.2011 kl. 23:52

FarsdagsFunderingar

Jo, jag har kommit ihåg pappa. Jag ringde upp honom och pratade ditt och datt en stund. Skulle vägen inte varit så lång hade jag gärna ha besökt honom. Nu blev det ett enklare "grattis på farsdag" i stället. Fast egentligen tycker jag att vi inte ska behöva en speciell dag för att minnas far och mor, man borde väl komma ihåg att ringa dem ändå!  :)



Läste till min glädje i DN att shoppandet har mattats av. En tredjedel av de svenska papporna vill inte ens ha någon gåva, de vill hellre ha en god middag. Mycket trevligare! Förra året gjorde mina barn kåldolmar åt sin far, det är hans favoriträtt. I år, eftersom de inte alla kunde vara på plats, blev det lite glühwein. Vi avnjöt det tillsammans, mycket gott och mindre sött än glögg. (Jag har hört rykten om att succén med kåldolmarna skall i stället upprepas på hans födelsedag...)

Läste HBL i morse. Även deras artikel om universums värsta farsa. Jag tror inte att det är Darth Vader. Jag tror att här överträffar verkligheten fiktionen. Tänk bara på Josef Fritzl i Österrike...
Egentligen gillar jag inte alls Hbls inslag farsdagen till ära.
Och åtminstone den pappan som jag är gift med uppskattade inte artikeln, han kände sig lite kränkt att denna dag bli jämförd med Al Bundy och Homer Simpson. Undrar hur folk skulle ha reagerat om tidningen till morsdagen listade universums sämsta morsor? Nej, så kan vi väl inte göra. På morsdag listar vi duktiga mammor som får medalj. Bra så. Men på farsdag kan vi vara lite lustiga.
Tack och lov
så får även goda fäder medalj i vårt jämställda land.


Förebilder?

Jag anser att de i artikeln kunde ha lyft fram hur viktig pappan är för barnet. Nu fick vi i stället läsa om fiktiva pappor vars dåliga egenskaper speciellt betonades. Jag vill hellre läsa om bra pappor med goda egenskaper. Det är väldigt många som i dag, ofta pga av skilmässa, har en otroligt dåligt förhållande till sin far. Barn används som vapen i föräldrarnas konflikt. Dålig kontakt till pappan leder till sämre självkänsla och barnen får svårare att knyta vänskapsband. Läste (svensk undersökning) att en bra kontakt med fadern minskar beteendeproblem och t.o.m. kriminalitet hos barn och ungdom.
Tur att ledaren i tidningen var mera seriös. För barnen är vårt viktigaste kapital. Det skall för dem vara lika viktigt att fira far som att fira mor!


Har aldrig dejtat                                                  Vill vara som alla andra (människor)

Jag kom även att tänka på HBL tidigare i veckan. Om hur krångligt det är att bli far i ett samboförhållande. Tur att den 40 åriga faderskapslagen skall ses över. I dag måste mannen hos barnatillsyningsmannen erkänna sitt barn och även modern måste svara på frågor om sitt sexliv. Paret i artikeln upplevde det som kränkande. Jag håller med! Det kunde räcka med ett kryss i rutan på BB och namnet under. För äktenskapet utgör heller ingen garanti för "äkta" barn....

Publicerad 13.11.2011 kl. 21:40

En människa har många roller. Jag är dotter, syster, hustru, mamma, väninna, etnolog, forskare, martha, ordförande, åbobo.... en kvinna i mina bästa år.... som tänker pröva på att blogga om ditt och datt, diverse och martharelaterat. Sånt som intresserar mej, kanske även dej :)

Senaste kommentarer

14.03, 19:45Museidrama på Brinkhall av torptäppan
12.03, 23:13En Aura å-promenad av Maria
12.03, 08:43En Aura å-promenad av Ann